Nya erfarenheter

Hej!

Vi har haft ett par riktigt jobbiga veckor där alla i familjen varit sjuka.
Lilly drabbades värst med lunginflammation och besöket på universitetssjukhuset dit vi fick remiss slutade i att hon fick läggas in med en gång. Tre dagar pratade dom om vilket lät som en evighet. Hon had aldrig sovit själv innan, ens i egen säng. Nu skulle hon övernatta ensam och på det genomgå en rad tester.

Lillys värden föbättrades inte efter de första tre dagarna, hon mådde snarare sämre. Maten smakade inte och hon förstod naturligtvis inte varför hon skulle stanna på sjukhuset. Eftersom hon inte åt någonting hade man kopplat in dropp. Jag mindes då en gammal doktor i Helsingborg som jag tick till när Lilly hade feber.
"Om tösen inte vill äta, ge henne glass". Sade han på bred skånska.
Jag stack ner till kiosken och köpte fem olika glassar som jag smugglade in i min ryggväska och vräkte ner på sängen.
Då log Lilly för första gången på flera dagar och åt gjorde hon minsann.

Besökstiden var från elva morgonen till åtta på kvällen och mestadels var hon arg och ledsen, riktigt ledsen. Jag och Ayuri turades om eftersom vi hade Luca hemma som också fått sig en lunginflammation.

När Ayuri också blev sjuk med feber hade min bronkit släppt en aning så jag kunde cykla mellan hemmet och sjukhuset och försöka ordna med saker och ting.

Allt är relativt och saker kan naturligtvis gå mycket värre men när man inte vet något annat eller har haft liknande erfarenhet känner man sig ganska liten. Det kändes som någon överlevarinstinkt kopplades på när jag halva dagen var med Luca på undersökningar och sedan spenderade andra halvan med Lilly samtidigt som Ayuri låg hemma med feber.

Tre dagar blev till slut tolv dagar för Lilly.
Gradvis kände hon sig bättre och brytpunkten kom på onsdagen, efter en vecka på sjukhuset. Ayuri övertalade personalen om att få stanna över på natten. Lilly fick ett eget rum och där turades vi om att sova när Ayuri blev sjuk. Jag sov knappt någonting på den lilla soffan men det kändes bra att vara med Lilly.
Sedan piggnade Ayuri till och vi bytte.

Jag och Luca spenderade dagarna med långa promenader i ösregnet och när Luca sov skrubbade jag badrummet och städad ur balkongen. Jag gnuggade soptunnorna rena och lade inte en minut på att stilla still och fundera.

När vi kunde vara med Lilly hela dagarna gick det allt bättre. Hon började äta och efter bara någon dag åt hon både sin och våran portion. Hon fullkomligt vräkte i sig.

Några dagar senare berättade Lilly på telefon till mig att hon skulle komma hem, dagen där på. En otrolig känsla.

Jag tänkte genast köpa presenter men hennes önskelista med glass, broccoli, en teckning och att ha på sig sin princessklänning var nog för henne.

Nu är hon hemma, en ordentlig livserfarenhet rikare.