Äntligen en lugn stund

Idag är det två veckor sedan vi anlände till Japan. Ayuri och jag sitter i skrivande stund, kl 21:05 på vårt lägenhetshotell på nionde våningen i Hamamatsucho, mitt i smeten av skyskrapor i centrala Tokyo.
Vi dricker varsin iskaffe och genom den öppna altandörren strömmar en skön fläkt med ett svagt brus av passerande tåg, polisserener och biltrafik.

Vi skojjade precis om att det är första gången vi kan sitta på tu man hand och bara ta det lungt sedan vi kom till Japan. Det har varit ett jäkla flackande. Först ner till Yunomoto i södra Japan för att träffa Ayuris mormor Sachi som varit sjuk en tid men nu på bättringsvägen. Jag tänkte det skulle vara ett kort besök och sedan snabb retur till Tokyo men det blev elva dagar av extrem gästfrihet. Vi åkte många mil i buss, båt, bil och tåg. Vi badade i varma källor, vi åt mängder av fisk, fläsk, nudlar och allehanda grönsaker. Svärmor vet att jag gillar öl och i hotellrummet i Yunomoto hade hon ställt in 32 burkar *Nodogoshi.
Jag visste att hon skulle köpa öl till mig så jag säger alltid att jag gillar Nodogoshi, den är billigast.

Luca och Lilly är helt fantastiska. Jag beundrar hur anpassningsbara dom är. Dom sov nästan hela flygresan och vaknade upp i ett annat land där det mesta är annorlunda från Helsingborg.
Luca hade lite jetlag och eftersom bebisar dessutom är känsliga för dofter ställde han sig tveksam till den fuktiga sommarluften och var ordentligt arg första natten, sedan var det ok. Han sover mest, sedan vaknar han, tittar sig omkring med jättestora ögon, ler, äter, dregglar, bajsar och sover.

Lilly tycker att alla ser ut som mamma och det mesta har varit roligt för henne. Så mycket att titta på. De våldsamma barnprogrammen och monsterleksakerna faller henne inte i smaken dock. Vi träffade en helt fantastisk robot som hette **Pepper i stan idag. Pepper är den första roboten framtagen för att leva med familjer. Den var lite seg att prata med men den svarade ordentligt på frågor, helt makalöst. Men den var enligt Lilly "hemsk".

Hennes språkutveckling har fått sig en ordentlig sjuss framåt, den svenska biten, vilket förvånar mig mycket. Hon blandar japanska och svenska hej vilt och ibland säger hon samma sak två gånger efter varandram på både japanska och svenska. Luca säger "abuuu" och kan snart sitta upp!

Det har hänt mycket hittils och vi har fått gjort en hel del. Skaffat telefon, wifi och lägenhet. Lägenhet var enkelt med telefon och wifi tog en hel jäkla dag.

Vi har en hel del saker kvar att ordna men vi siktar på att få några dagar i nya lägenheten innan jag börjar arbeta den förste september.

Lägenheten ligger i Tatsumi, en central stadsdel längs havet. Populärt bland barnfamiljer med förskolor, lekplatser, restauranger och en livsmedelsbutik öppen 24/7.

Bild på områden nedan. Vi tror det kommer bli bra. Vi har en stor veranda där man kan sitta och ta det lungt vilket jag ser fram emot. Vi planerar att inreda lägenheten på japanskt vis med låga möbler, spännande!

Spännande var ordet.