Stålmannen har alltid varit helig för mig.
Någon gång på åttiotalet berättade pappa att Stålmannen skulle gå på tv och det var dagar av spänd väntan till Christopher Reeves dök upp på tjock-TVn i vardagsrummet.
Än idag är det en speciell känsla att se den filmen.
Nu tar jag mod till mig och tittar på Stålmannen från 2013... Skyhöga förväntningar men det slår aldrig den där magiska känslan, tjugofem år sedan med pappa i soffan.