Chefen är utomlands och frågade om någon var intresserad utav att motta ett pris samt hålla ett kortare tal vid en officiell ceremoni.
För mig känns det som när den skadade lagkaptenen och givne straffskytten frågar vem som kan slå straffen.
"Ja, det kan jag göra". Sade jag och räckte upp handen. Väl vid straffpunkten kommer alltid nervositeten och frågeställningen om varför jag ofta hamnar i dessa situationer.
Väl på scenen inför över två hundra personer, med smattrande kamer och ett bländande motljus kändes det som på en fotbollsmatch, svettig var jag också.
Straffen gick stolpe in kan man säga. Den rullade längs mållinjen och gick in vid målvaktens bortre.
Straffarna från Google, japanska fotbollsförbundet och Hewlett & Packard satt alla i krysset.
Men å andra sidan, vem kommer ihåg dom straffarna? Ingen.
Alla kommer ihåg den där straffen som fick publiken att hålla andan.
I dessa sammanhang är det just det som spelar roll. Att märkas och kommas ihåg.
Även om jag hade velat sätta den i krysset.
Hej! Välkommen till min hemsida där jag skriver om alla möjliga saker, och jag tar även kort.