Jag tänkte bli lite personlig och privat i min blogg.
Kanske finns där personer som känner igen sig och som kanske upptäcker att dom inte är ensamma.
Jag och min fru har under det senaste halvåret märkt att Luca har betett sig lite avvikande.
Man skall helst inte jämföra med andra barn men i vissa sammanhang, tillsammans med andra barn eller ensam har vi ändå gång på gång sett att Luca beter sig annorlunda.
Det kan vara att han ägnar sig åt saker som man inte förväntar sig utav en 1,5 åring och hur han interagerar med andra barn och vuxna är väldigt annorlunda mot hur till exempel Lilly var vid samma ålder.
Efter långa diskussioner bestämde jag och Ayuri oss för att ta steget för att höra en proffessionell åsikt, någon som vi kunde diskutera våra observationer med.
Vi bestämde oss för en barnavårdcentral i närheten och bokade tid med dess barnläkare.
Genast efter första mötet bestämde vi med läkaren att regelbundet följa upp med träff varannan fredag.
Efter den andra veckan meddelade barnläkaren vad det skulle kunna röra sig om.
Vi blev först förskräkta och även om jag själv hade tagit reda på en del via Internet och kanske innerst inne hade förstått vad det handlade om så blev jag märkligt tagen. Man tror inte att sådant händer en själv helt enkelt.
Det handlade än så länge bara om indicier och vid den sista träffen skulle vi få reda på vad det handlade om.
Vi begav oss i kväll iväg till barnläkaren för vårt sista möte.
Som vanligt var det punkligt och läkaren väntade oss på sitt besökskontor. Utan vidare kallprat gick han rakt på sak och förklarade vad som kunde förklara Lucas beteende.
Jag hade dagligen funderat på hur jag skulle reagera vid besket men när svaret kom kändes det faktiskt som en befrielse, äntligen kunde vi sätta ett namn på det.
Luca är en "ruffsgubbe".